Men nu är det tungt.

För vet ni, om man får veta att ens 16-åriga brorsdotter blivit kränkt på det vidrigaste av sätt (ja, ni tänker rätt) så är det fan inte skitlätt att inte tänka att jag vill röka som en borstbindare – det enda sätt jag har att handskas med känslolivet när det blir mig övermäktigt är ju genom ciggen.

Men ännu har jag inte rökt.

Detta inlägg publicerades i beroende, sluta röka, utveckling. Bokmärk permalänken.

Lämna en kommentar