… att äta frukost med A innan vi åker till behandlingscentret för att sprida lite ljus över vad vår AA-grupp är och inte är, vad tillfrisknande från alkoholism innebär och hur man kommer dit.
… att be tillsammans med andra.
… att hitta pappa på nätet. Igen.
… att kunna umgås med en man – som dessutom är tatuerad på en tredjedel av kroppen, är nykter alkoholist och drogfri narkoman med Gud i ögonen – helt otvunget och utan att känna varken prestationsångest eller bottenlöst bekräftelsebehov – utan i stället ‘bara’ vänskap.
… att få ytterligare en sponsee. En som dessutom gav mig massor med positiv feedback och som lärde mig att jag enbart genom att vara kan sprida hopp.
… att läsa en vacker bok som öppnar ögonen ytterligare en gång.
… att gå på Sinnesrogudstjänst och stå en bit ifrån alla människor och betrakta dem och inte känna mig utanför utan snarare mer delaktig.
… att nästan kunna se hur rädslan rinner av en annan människa.
… att sitta bredvid någon – i tystnad – och känna mig närmare än någonsin.
… att veta att jag i morgon kommer att få tillbringa HELA DAGEN tillsammans med mina fantastiska vänner. Först ska vi till avgiftningskliniken i Söderhamn och informera om vår AA-grupp och sen ska min fina vän A tala på ett talarmöte.
Det är kärlek.
Har du berättat att du gillar den där boken?
Alltså, jag har läst två eller tre böcker av honom och trots att jag inte tycker att man ska kasta böcker i soporna så kan jag göra ett undantag för de där och förlaget som slösat träd på det där borde skämmas!
Men det är klart..du är ju rååååååsa också..
Drottningen, jag tycker mig minnas att du och jag har pratat om Coelho tidigare och även då konstaterat att vi tycker fundamentalt olika. Jag tycker om dig ändå.
Jag måste ha förträngt det helt enkelt. Så traumatiskt är det
Drottningen, stackars liten. Det hänger en väldigt bra terapeut på min blogg, du kanske skulle ta ett snack med honom?
Härlig läsning! Instämmer. Trodde länge att kärlek bara handlade om intensiteten i mötet med en kvinna jag var förälskad i, men det är ju så oändligt mycket mer! Just nu kan min dotter få mig att känna otroligt starka känslor av kärlek, men jag känner det ofta i mötet med andra människor också, framförallt i mötessammanhang + i naturen, framförallt i skärgården. Kärleken till livet kan nästan vara berusande- och jag slipper konsekvenserna..:-)
Tack för att du påminner mig om vad som är viktigt i livet! Kram
Mats, jag har också haft en ganska enkelspårig syn på kärlek under rätt många år, men nu är jag inne i en slags period av vidgade perspektiv. Det är stort! Känner också stark kärlek i mötessammanhang, och med tanke på hur isolerad jag har varit under de senaste åren så är det så stort för mig att kunna gå på möten och träffa andra människor, dröja kvar i möteslokalen efter mötet, gå ut och fika eller äta tillsammans…ja du vet. Gemenskap. Det är kärlek, det.
Centrum för debatt om Tolvstegsrörelsen
http://www.sektellerbotemedel.se/