Låg, varm röst, klara blå ögon och en närvarande blick som inte lämnar utrymme för mig att smita undan. Min hand i hans och vi delade varandras rädsla - närhet.
”Vem är du egentligen?” sa han skrattande när han gick. Jag svarade ”Det får du se i sinom tid”.
När Gud vill.
