Ser någon mer än jag risken för ändamålsglidning här?

Jag vet såklart inte vad ni tycker, men jag får en väldigt dålig smak i munnen när jag läser det här. Inte för grejen i sig – som vanligt – för det är klart att det är jättebra när nu barnomsorgen är underbemannade att det finns hjälpmedel för att de små kottarna inte ska springa bort, men det är ju något med det där med manicker som ska hålla koll som ger mig kalla kårar.

Jag ser framför mig hur människor femtio år (fem år?) fram i tiden går omkring på led, som zombies, och knappt vågar prata med varandra eftersom allt är avlyssnat (”luften är fri” vet ni väl) och så snart någon kliver trettio centimeter åt sidan så piper det i en dosa som Befälhavaren har där längst fram. Det är bara att rätta in sig i ledet, gott folk. Det börjar med våra barn.

Lite av varje om lite av varje.

Det har varit mycket ståhej de senaste dagarna, dels har det varit EU-val med fantastiska framgångar för oss pirater och mitt i all denna valyra har jag fått ett recidiv (det heter tydligen så) av både en borreliainfektion och TBE som jag ådrog mig för två år sedan. Det gör att jag är vansinnigt trött, illamående, yr och stundtals drabbas jag av en rent omänsklig huvudvärk och känselbortfall och något som liknar förlamning lite här och där. Nåväl, jag äter penicillin och mycket mer än det kan man tydligen inte göra. När jag är som mest yr och har som mest ont i huvudet så önskar jag att jag kunde åka till Tyskland och få något slags hästpenicillin så jag blir av med det här för gott, men jag lär väl blir kvar här är jag rädd.

Det finns massor, massor, massor jag kan tipsa er om att läsa. Jag har läst hundratals blogginlägg om partiets framgång i valet, jag blir lika rörd och lycklig varje gång. Rick har massor att göra, Rickard Olsson också, via Facebook ser jag att Joshen blir intervjuad av en tidning, att Janne ska bli intervjuad för rysk TV och jag njuter i fulla drag.

Jag läste självklart den där idiotin som Jan Guillou skrev på Aftonbladet härom dagen, men jag har inte prioriterat att kommentera den. Andra har kommenterat både det och annat av och om Den Sorgliga Riddaren och dessutom gjort det så bra.

Anna Troberg sätter fingret i ögat på Guillou idag (igen) när hon rekommenderar honom att läsa både ett och annat matnyttigt. Jag gillar Anna och rekommenderar både dig och Jan Guillou (inte för att han nånsin hittar hit, men ändå?) att läsa där.

.

.

.

 

Dagens bästa samtal i korridoren på jobbet:

Jag: Jaha…röstade du i söndags nu då?

Chefen: Självklart!

Jag: Vad röstade du på då?

Chefen: Jamen… Piraterna såklart. De där andra idioterna kan man ju inte rösta på.

Jag *försöker vara diplomatisk*: Nej, det ligger det ju något i förstås…

Chefen*inte fullt så diplomatisk*: Man kan väl för fan inte rösta på några idioter som inte drar sig för att kriminalisera ett helt folk bara sådär på en dag. Man undrar ju. Vad fan ääääär det för något? Nä. Pirater. Det är bra det.

Jag: Jag gillar hur du tänker…

Rökförbudet, försäkringspremie och lästips.

Mitt i all EU-valyra och familjemys och borrelia och allt vad det nu är som händer så har jag ju helt glömt bort att vädra mina åsikter om den där idén om rökförbud på uteserveringar. Jag tycker att det är skit. Lika vansinnigt tycker jag att det är att rökare ska betala mer i försäkringspremie (då borde jag förresten få betala jättemycket, för om rökare ska betala mer så borde väl i rimlighetens namn alkoholister, narkomaner, folk som äter mycket mediciner av vilken anledning som helst o.s.v o.s.v o.s.v få betala mer också?), och jag tycker att det mer och mer blir överförmyndarstat och idiotsamhälle och jag tycker att staten behandlar oss som om vi vore helt tankebefriade, viljelösa offer och jag tycker att folk inte tar ansvar för sig själva och jag blir förbannad över folk som inte ens försöker tänka själva utan bara lutar sig tillbaka och tänker att ”Jaja, det blir nog bra, jag håller bara med jag” eller ”Jag orkar inte bry mig”.

Jo förresten. Läs Teflonminne.

Och nu blir det politik.

Det börjar dra ihop sig till EU-val, jag kommer självklart att rösta och med tanke på mitt tidigare inlägg så är det väl ingen hemlighet vad mitt hjärta klappar för. Jag har i perioder talat mig varm för Piratpartiet och emot mycket annat, jag har bloggat mig blå gällande FRA-lagen och jag har svurit över annan skit som överheten försöker tvinga på oss och även om jag varit rätt tyst om politik under ganska lång tid nu, så betyder ju inte det att min åsikt på något sätt har ändrats.

Dessutom är det ju så, att det finns så många andra här i bloggosfären som skriver mästerligt om just detta. Idag läser jag till exempel hos Emma på Opassande och hon briljerar i vanlig ordning. Drottningen, Josh, Anna Troberg och Rick fortsätter att göra skäl för att vara några av de människor jag verkligen högaktar och respekterar.

Igår fick jag en fråga om risken för splittring inom Piratpartiet när det ju är ett enfrågeparti och det slog mig efteråt att just det att Piratpartiet är ett enfrågeparti är en av anledningarna till att jag kommer att rösta lila.

Jag tillhör en annan organisation (icke politisk) som är en ”enfråge-organisation”. I våra traditioner (jmfr: stadgar) står att vi ”…tar inte ställning för eller emot i yttre angelägenheter” och anledningen till det är att OM vi skulle göra det, så riskerar vi splittring. Vi gör det vi är bäst på och låter andra göra det de är bäst på – det har visat sig vara effektivast och det säkrar vår enighet.

När jag läser på Piratpartiets hemsida så står där att ”För att kunna enas som rörelse tar vi inte ställning i andra politiska frågor som inte har samband med de principer vi här deklarerat. Vi förenar oss kring värnet om rätten till ett privatliv och kritiken av upphovsrätt och patent.” och den idén låter ju väldigt bekant för mig. Strax ovanför detta stycke står att läsa att ”Piratpartiet eftersträvar inte att sitta med i någon regering. Vårt mål är att utifrån en vågmästarställning i riksdagen stödja en regering som på ett bra sätt driver de frågor vi har i vårt program. Vi kommer i så fall att stödja den regeringen i de övriga frågor där Piratpartiet inte tar ställning.” och det hela känns väldigt tryggt.

Hörni, snart är det söndag och då röstar vi. Jag röstar för integritet, för yttrandefrihet och för demokrati. Jag röstar på ett parti som brinner för samma saker som jag brinner för och jag lägger min röst på något som gör att jag kan se min son i ögonen och veta att jag – även i det här – har gjort vad jag kunnat för hans framtid.

Jo jag ville bara påminna lite.

Från själviskhet till…

Jag tycker faktiskt väldigt synd om mig själv för att jag är sjuk, och självömkan klär mig inte alls. Alltså måste jag göra någonting åt det, så nu ska jag svälja allt det här gnället och så ska jag diska i stället. Mycket bättre.

Det är hur jag agerar när det verkligen gäller som är det som räknas.

…och jag kan inte låtsas att det är okej när det inte är det. Jag kan inte tiga när det känns obekvämt, jag kan inte säga att allt är bra när det inte är det. Jag kan inte säga att jag litar på någon om jag inte gör det. Jag kan inte ljuga. Jag har inte råd med det, jag kommer att bli full till slut om jag släpper in såna beteenden i mitt liv, för innan det är färdigt kommer jag att sila mygg och svälja kameler och det blir bara katastrof av alltihop och jag har inte råd. Jag vill inte. Jag har ingen lust.

För sanningen är att det känns obekvämt. Sanningen är att jag känner mig förödmjukad och sviken. Sanningen är att jag inte litar på. Sanningen är att jag tänker att med vänner som tillåter sig själva att behandla mig på det sättet, behöver jag verkligen inga fiender. Sanningen är att det är först när livet tvingar mig att inse fakta som jag verkligen förstår hur andra människors beteende påverkar mig, för jag vill ju inte känna på det här alls egentligen. Jag vill inte vara ledsen. Jag vill inte vara besviken. Jag vill inte behöva ta ansvar för att jag är det, jag vill inte. Jag vill inte behöva säga det högt, jag vill inte behöva sätta mig ner med någon och säga att vår relation är förändrad på grund av något som den personen har gjort. Jag vill inte det. Jag vill bara att alla – inklusiva jag själv – ska vara lyckliga och glada och skratta och kramas och blåsa såpbubblor och dansa. Men det är inte så.

Inte när någon jag litade på gick bakom ryggen på mig. Det gör så jävla ont.

Joråsåatt.

Mitt när jag är som lyckligast så blir jag bestulen. Någon stjäl min ryggsäck, och i den ligger mina nycklar, mitt körkort och kontokort, en del kläder – och min bok. Min ”Anonyma Alkoholister”, min Stora Boken. WTF?!! Det är min bok, för i helvete.

 

Jävla skitapor.

En tanke, bara.

Jag tänker att om TPB-killarna verkligen hamnar på kåken till slut så borde de ansöka om vårdvistelse och komma till behandlingshemmet jag jobbar på. Vad trevligt vi skulle ha tillsammans.

Lästips: Josh, Drottningen, Opassande, Rick.

Konstaterande.

Jag hade inte trott att det skulle göra så ont att träffa honom.

Vad fel jag hade.