Toleransminskning.

Mitt liv består just nu av väldigt mycket AA. Det är möten, konvent, service, besök på behandlingscenter och avgiftningskliniker, det är att hjälpa andra som lider så som jag har lidit – det är stort och vackert och det inspirerar mig att växa ännu mer.

Idag fick jag ett tydligt bevis på att min toleransnivå för mitt eget beteende har sjunkit betänkligt, och det känns väldigt bra. Jag var på ett möte och klev i med hela huvudet och tyckte i ett svagt ögonblick att det var min plikt att rätta till ett sakfel, men så snart jag hade kommit dragandes med mitt mästrande så fick jag en klump i magen. Jag tänkte ”Äh, det är en skitsak, jag behöver inte bry mig om det där” men klumpen bara växte och det slutade med att jag bad om ursäkt till gruppen för mitt beteende och det var så otroligt befriande. Nu var det i och för sig ingen annan som upplevde mig som mästrande, men inuti mig byggde det bo, och det är det som räknas.

Det faktum att jag inte står ut med att jag rättar någon i sak – trots att jag har rätt – när mina motiv är grumliga (här handlade det om ego BARA, det var idiotkunskap som varken gjorde till eller från egentligen) gör att jag kan känna att jag faktiskt vågar vila lite i att jag troligen inte kör över folk som en ångvält som jag gjort tidigare i mitt liv. Det är stort när man har levt på det sätt som jag har gjort.

Annonser
Det här inlägget postades i 12-stegsprogrammet, alkoholism, Anonyma Alkoholister, det som händer inuti, Into Action, personligt, utveckling. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s