Historien har en tendens att upprepa sig.

Jag undrar lite grann över vad sjutton det är jag ska lära mig. Jag möter människor gång efter annan som kommer nära inpå mig på ett eller annat sätt, men så gör de generellt något väldigt okaraktäristiskt och jag står där som ett fån och undrar vad fan det var som hände. Jag blir ledsen och sorgsen och min tillit får sig ytterligare en knäck och jag vet inte riktigt hur jag ska handskas med saker, men jag försöker fokusera på att vara sann och äkta och inte (bara) vara pedagogisk och duktig och förstående, jag får faktiskt känna saker jag med.

Nå. Det blir jävligt spännande i morgon.

Annonser
Det här inlägget postades i det som händer inuti, kärlek, men för i helvete!, personligt, relationer. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s