Igen!

Gud skickar människor i min väg. Eller, Han slänger dem i knät på mig och nu står jag här igen och vet inte riktigt åt vilket håll jag ska gå. Eller, det vet jag väl egentligen, jag är bara rädd. Det är så vansinnigt spännande, det här livet.

Annonser
Det här inlägget postades i bara så, det som händer inuti, utveckling. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s