Medaljens ”baksida”.

Jag önskar att jag kunde vara förbannad, att jag kunde skrika och slå sönder något, att jag kunde känna vrede, att jag kunde vara djupt förorättad och kränkt – men icke. Jag vet ju bättre. Ibland är jag så hjärtinnerligt jävla trött på att alltid veta bättre.

Annonser
Det här inlägget postades i att säga nej, bara så, det som händer inuti, men för i helvete!, personligt, smärta. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s