Man öppnar en dörr och kan inte stänga den igen.

”Jag har ju gjort det här, jag ska bara göra det en gång till i rent studiesyfte, det här ska ske på en rent intellektuell nivå och det är ingenting som kommer att beröra mig på riktigt.” Så tänkte jag. Jag glömde tydligen bort – för ett ögonblick – vad för slags program jag åter igen börjat arbeta sådär bokstavligt i, och i samma ögonblick som min penna rörde vid pappersarket så trodde jag på riktigt att jag skulle kräkas.

Hur blev det såhär? Varför är det inte över? Skammen tog mig igen och jag flyttade mig lite längre ifrån min fina vän och sponsor, åter igen kändes det som att jag är smittsam genom min blotta närvaro och jag tog ett djupt andetag och började skriva. Jag skrev om ångest, skräck, förtvivlan, känslor av värdelöshet och apati, jag skrev om vänner som svek, om drömmar som grusades, om nätter jag trodde var glömda och om den djupt rotade känslan av skam.

Skam. Att vara fel. Skam tvingar mig att kliva fram och ta kontroll för att hålla garden uppe, den tvingar mig att backa för att inte vara nåbar överhuvudtaget eller så gör den mig apatisk så jag kanske kan undvika att synas alls. Apati är mitt sista stadie av skam, det är där jag hamnar när det har gått för långt, när jag inte hittar ut, när jag inte ser något ljus, när jag ger upp eftersom jag tror mig om att vara så värdelös att det helt enkelt inte går att reparera. Intellektuellt vet jag att det inte är sant, att det inte finns något sådant som att vara värdelös, jag vet med huvudet att det finns människor som älskar mig men min känsla säger att det är bara för att de inte vet Sanningen (och självklart är det upp till  mig att avgöra hur den ”sanningen” ser ut. Bah. Jag är självcentrerad).

Min sanning är att om de visste hur det ligger till egentligen, om de visste hur kass jag är, om de visste vad jag har utsatt andra för, vad jag har tillåtit andra att utsätta mig för, om de visste allt det där så skulle de vända och gå och jag skulle bli ensam igen. Rädslan för att förlora min livlina, mina vänner, min familj – mitt liv – är så stark, och rädslan göder skammen som göder utanförskapet som gör mig ensam som jag inte vill vara.

Jag längtar tillbaka till värmen. För några ögonblick känner jag mig ensam i kylan, och jag hade glömt hur kallt det är härute.

 

Gode Gud, hjälp mig att vara sann, att våga möta allt jag behöver möta, ge mig mod att gå Din väg och inte vika från den. Hjälp mig att se allt jag behöver se så att jag kan före den insikten vidare till andra som lider som jag lider.

Annonser
Det här inlägget postades i 12-stegsprogrammet, alkoholism, Anonyma Alkoholister, bara så, det som händer inuti, i backspegeln, Into Action, känslomässiga övergrepp, kärlek, narkomani, personligt, relationer, saknad, sexuella övergrepp, skam, smärta, vänskap. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Man öppnar en dörr och kan inte stänga den igen.

  1. Annika skriver:

    Vi har ju inte alls samma bakgrund du och jag, inte alls samma erfarenheter, bara utifrån det pyttelilla jag vet om dig inser jag ju att jag i princip inte har varit med om någonting även om jag tycker att jag har gått igenom både ett och sju helveten.
    Hur det än är ser jag mig själv i dina ord, mig själv som den jag var för inte så länge sedan och som jag fortfarande är i korta stunder. För 3½ år sedan skrev jag det här: http://expatsinitaly.com/annika/?p=36 , för 2 år sedan hade jag kommit hit: http://expatsinitaly.com/annika/?p=572 – och idag är det lättare att vara *hon* mesta delen av tiden. *Hon* är ju jag. Jag är hon.

    Skala bort lagren. Våga släppa fram Hon som finns där innanför, djupt innanför masker och stolthet och skam. Hon som är du. Det är skitotäckt, men otroligt befriande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s