Julafton 2009

Jäjä, det blev någon form av årskrönika här nedan – fast det inte alls var meningen. Jaja – så är det. Det är som att det inte riktigt är jag som bestämmer när orden väl kommer, direktkoppling mellan hjärnan och fingrarna och så händer det bara. Intressant fenomen.

Dagens ord är kärlek. Att älska och att låta andra älska mig. Idag har jag varit omkring människor som älskar mig, som på riktigt älskar mig. Människor som jag kan skratta och gråta med, människor som vågar säga sanningen till mig även när det inte är bekvämt för varken mig eller dem själva, som är  sårbara tillsammans med mig, som lyssnar och hör det jag säger och som delar med sig ur sina egna hjärtan. Jag har varit tillsammans med människor som inte bryr sig om hur det ser ut i mitt hem – som inte bryr sig om huruvida jag ens har ett hem; de besöker mig där jag är – eller hur jag ser ut, min ekonomiska status bekymrar dem inte det minsta, mitt hälsotillstånd är irrelevant (nåja, de lider med mig när jag lider, men det är en annan sak – de blir inte obekväma av min sjukdom), de bryr sig inte om vilka kläder jag bär eller vilken telefon jag har. Det spelar dem ingen roll vad jag läser för böcker, vad jag arbetar med, vilken musik jag lyssnar på – vi identidierar oss och möts på ett helt annat plan. Man pratar om ”language of the heart” och det är precis det jag fått uppleva ikväll. Mitt hjärta har talat till deras, och deras hjärtan har talat till mitt. Tänk att det finns människor som går omkring en hel livstid och aldrig får uppleva någon sådant, vilken förmån jag har!

Jag tänker  på och ber för en vän som jag pratade med för några dagar sedan. Då bodde han i sin bil ett par mil västerut från mig, han var uppgiven och trött och hoppades att polisen snart skulle ta honom så han kunde nyktra till. Jag har försökt ringa honom idag, men det hörs ett klick och sen ”Numret du har ringt kan inte nås för närvarande…” och jag ber till Gud att det betyder att han sitter på arresten – inte att han har frusit ihjäl i bilen.

Julaftonen är till ända och jag kan med glädje säga att det här har varit den finaste julaftonen i mitt liv hittills. Inte nog med att jag har en fästman som är en fantastisk kock och som har slavat i köket i två dagar och således åstadkom ett julbord utan dess like, men jag har känt mig verkligt nära min älskade, bror och min mamma och på kvällen kom vännerna, vilka bara kommer att stå mig närmare och närmare för varenda vecka som går. Det är så vackert!

Ikväll kommer jag att somna gott och innan jag gör det så ska jag vara noga med att tacka Gud för allt jag har i mitt liv idag, för allt överflöd jag faktiskt lever i när jag väljer att se på saker från rätt håll.

Det är fullt möjligt att jag är den just nu lyckligaste människan på jorden.

Annonser
Det här inlägget postades i bara så, det som händer inuti, kärlek, lycka, personligt, relationer, vänskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s