Bara så – igen.

Resa till Strängnäs på återbesök på måndag – är rädd. Ska försöka få med min älskade J om det går, i annat fall åker jag ensam. Om hon inte kan eller vill så har Gud säkert någon plan med att jag ska åka själv och då får det bli så.

J, ja… Jag skrev ju till henne här nedan, och det emottogs med mer kärlek än jag hade kunnat önska mig. Det var mycket rädsla som ångade ut i det där inlägget, och nu känns det lite lättare att andas.

Har haft en bra dag i sällskap med min underbara vän H, vi har pratat och pratat och glott på tv och tagit det lugnt och haft det oförskämt bra – han är en av de människor som jag verkligen kan vara mig själv med, och det är fantastiskt. (Det är för övrigt märkligt att leva i en relation där svartsjuka inte förekommer; när jag kommer hem efter typ fyra timmar hos H så är det i alla fall inte något problem. Mycket ovant.)

I morgon kommer  älskade sonen och på lördag ska familjen till ännu en fantastisk vän som förutom att vara alldeles fantastisk faktiskt tatuerar också – så mera bläck till familjen! Oh, det är lycka! På lördag blir det hyllningar till mamma och pappa – jag har redan både sonens och Kärlekens namn tatuerade, så nu känns det som att det är dags för mamma och pappa.

Och nu? Tjaaa… Tv med älskling och H. Ännu en underbar kväll i det liv som är mitt.

Annonser
Det här inlägget postades i bara så, det som händer inuti, kärlek, lycka, pappa, personligt, relationer, saknad, tatuering, vänskap. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s