Drygt.

Mamma är sjuk fortfarande, det sliter och tär och jag känner skuld för att jag blir förbannad och jag känner mig maktlös för jag vet ju inte hela sanningen om vad som är fel med henne och det är drygt.

Känner mig som en dålig mamma, för faktum är att det är sonen som får stå tillbaka, det är han som är kommer hem till en tom lägenhet efter skolan för att jag måste vara hos mamma och det krossar hjärtat på mig. Fan, man får ingen andra chans att vara förälder.

Kärleken blev opererad i munnen idag. När vi kom hem så var han rädd och konstig – liksom vass – och jag befinner mig på en plats i livet där jag är förvånansvärt skör och mottaglig för alla slags negativa energier och det blev såklart också…drygt. Nu mår han bättre, men jag är fortfarande i något slags…ingenmansland. ledsen, vill gråta…fast är ändå tom på något vis. Det är konstigt. Och drygt.

 

I morgon: Stockholm. Ser fram emot det på ett sätt, men känner mig så enormt trött på ett annat. Men. Jag kan inte backa ur nu. De räknar med mig. Jag ska andas, jag. Det är det jag ska göra. Andas.

Annonser
Det här inlägget postades i bara så, det som händer inuti, personligt, rädsla. Bokmärk permalänken.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s